Small Saturday

Idag har jag jobbat efter att ha vabbat med en febrig het potatis till dotter. Det var ganska skönt att komma ut och få lite luft (dom 3 minuter jag spenderade utanför måleriet och utan min mask) Anton och jag var enda målarna inne i själva måleriet och det blev en mycket bra dag. Han berättade om sin roliga dotter Moa som fyllde 6 år igår och det är fantastiskt att höra att det finns andra barn som är lika envisa och har lika många fixa idéer som min unge har!
Junis feber har äntligen gått ner och vi förberedde oss på dagis imorgon, ända tills det var dags för duschen och hon var helt rödflammig på överkroppen, låren, halsen och lite upp på kinden..jahapp... Men som tur är ställer mormor upp och Juni får komma dit några timmar imorgon så vi kan jobba.

Pratade med Patricia idag och hela gulliga familjen kommer hit nästa torsdag och sover över! Jag ser verkligen fram emot att träffa dom. Juni längtar efter Leejon som hon tror att han heter :-)

Ni vet hur man kan få en låt på hjärnan...jag har fått er ord på hjärnan..."chipotlemajonäs" jag viskar det tyst för mig själv hela tiden. Har hållt på i ungefär en månad med detta vansinne...

Lunchbreak

Äter min matlåda ute och håller på att frysa ihjäl! Det kan inte vara många grader... Och det ska föreställa juli..vilket skämt!
Spag&kf-sås gjorde iaf som vanligt min mage glad, och nu är det dags att hoppa upp och leta på färgsprutan. Jävlar va fint jag ska måla!!

Deppigt

Nu var det ungefär i runda slängar 100 år sen jag uppdaterade bloggen. Jag har inte haft lust. Jag tror att jag har fått en liten sommardepression... När jag var yngre hade jag ofta det. Men det var många år sen jag sist hade det. Allting känns drygt, jobbigt, svårt, ointressant, negativt och tråkigt. Det är olikt mig att inte vilja göra saker. I vanliga fall vill jag göra allt och gärna på samma gång. Från allt till inget, blir en ganska stor kontrast. Jag blir galen av att inte känna någonting. Varje dag är lik den andra och jag vill bara sova, varje minut jag är uppe. Givetvis påverkar detta min familj och jag får dåligt samvete.
3 dagar kvar till den efterlängtade semestern, som inte längre är särskilt efterlängtad. Jag är orolig att jag kommer att deppa bort den. Vi har ingenting planerat på hela semestern och det finns ingenting som känns skönt med det. Jag får lite panik över det också. Jäkla gnällunge!!